I dramaserier avslöjas mördaren på grund av att skoavtrycket av misstag lämnats kvar på brottsplatsen. Fotavtrycket är ett intressant begrepp såtillvida att det kan användas för att träffande beskriva också de negativa konsekvenserna av organisationers verksamhet. Med hjälp av fotavtrycket kan man mäta till exempel belastningen från verksamheten eller oönskade förändringar: koldioxidutsläpp, kostnader som arbetslokalerna ger upphov till samt utmaningar i anslutning till jämlik behandling av arbetstagarna eller arbetshälsan. Fotavtrycket beskriver de konsekvenser som ämbetsverkens och inrättningarnas verksamhet, och till och med deras blotta existens, har för intressentgrupperna och miljön oavsett verksamhetens mål.
När man rapporterar om ansvarighet är det viktigt att identifiera de mål för hållbar utveckling som organisationens verksamhet kan påverka negativt.
Ingen organisation kan minska fotavtrycket i det oändliga – några tusen flygkilometer eller några buntar skrivarpapper mindre än i fjol gör inte heller organisationen ansvarsfull eller skapar en hisnande framgångshistoria för en hållbar framtid. För att man ska kunna få en noggrannare bild av en organisations sammantagna konsekvenser för samhället och miljön behövs begreppet handavtryck. Med handavtryck avses alla positiva effekter som ett ämbetsverk eller en inrättning åstadkommer genom sin verksamhet. Till handavtrycket hör också till att man identifierar verksamhetens negativa påverkan och reagerar till dem.
Hur ser ämbetsverkets eller inrättningens avtryck ut när man ser på dess arbete ur perspektivet för FN:s mål för hållbar utveckling? Målen för hållbar utveckling är förknippade med många korskopplingar: när man främjar genomförandet av ett mål kan det hända att man samtidigt bromsar uppnåendet av något annat mål. När man rapporterar om ansvarighet är det viktigt att vara ärlig och också identifiera de mål för hållbar utveckling som ämbetsverkets eller inrättningens verksamhet kan påverka negativt. Greenwashing leder inte långt.
Målet är ett litet fotavtryck och ett stort handavtryck
I statens ansvarsrapportering ligger fokus på att lyfta fram verksamhetens handavtryck, det vill säga effektiviteten i organisationens verksamhet. Rapporteringen är ett sätt att synliggöra statens arbete, som syftar till positiv och mätbar samhällelig nytta. Statskontorets första anvisning om statens ansvarsrapportering, som ska komma ut den 9 november 2020, styr ministerierna, ämbetsverken och inrättningarna att granska sina möjligheter att påverka och agera för att lösa hållbarhetsutmaningarna.
Inom staten delas ansvarsrapporteringen in i två delar: rapportering om den egna verksamhetens effektivitet (handavtryck) och information om de kostnader och den förbrukning som verksamheten ger upphov till (fotavtryck). Uppgifter om de statliga ämbetsverkens fotavtryck kommer att sammanställas på en gemensam informationsplattform. Avsikten är att på plattformen samla information om ämbetsverkens och inrättningarnas fotavtryck så automatiskt som möjligt. Då skulle beskrivningen av ämbetsverkets eller inrättningens ansvarighet vara så omfattande som möjligt.
Mot ansvarsfulla och effektiva gärningar
Staten har arbetat för ansvarighet och hållbar utveckling långt innan ansvarsrapporteringen blev en het trend i företagsvärlden. Med hjälp av ansvarsrapporteringen vill man göra arbetet för hållbar utveckling och ansvarighet synligare för statens olika intressentgrupper. Framför allt är rapporten en nyckel till utvecklingen av beslutsfattande baserat på informationsledning, men den fungerar också som ett verktyg för ryktes- och riskhantering.
Med hjälp av ansvarsrapporteringen vill man göra arbetet för hållbar utveckling och ansvarighet synligare för statens olika intressentgrupper.
Det är inte alltid enkelt att skilja mellan resultat och effektivitet och det finns inte alltid någon fullständig lösning. Och ofta visar sig effektiviteten först flera år efter de konkreta gärningarna. Även om det är svårt att verifiera och mäta effektiviteten och det inte finns någon lösning som fungerar helt och hållet, lönar det sig inte att stå vid sidan om och vänta på en hållbarare framtid.
Även en ofullständig verifierings- och mätprocess, och att man rapporterar om resultaten av processen, gör det lättare att förstå ämbetsverkets eller inrättningens inverkan på målen för hållbar utveckling. Då processen upprepas utvecklas, preciseras och underlättas verifieringen och mätningen av effektiviteten. Mätningen av effektiviteten blir ett viktigare verktyg än tidigare för att visa hur samhällets gemensamma medel används i arbetet för att uppnå de gemensamma målen.
Vill du läsa bloggtexten på finska? Gå till Statskontorets Näköaloja-bloggen >
